Blekinge båtsmän

År 1680 fick Karlskrona sina stadsprivilegier och samtidigt byggdes där en ny örlogsbas för Sverige. Det gamla indelningsverket ändrades också om.

En stor del av manskapet som skulle bemanna örlogsfartygen i Karlskrona måste vara förlagda i dess närhet. Man byggde därför upp en ny organisation med båtsmän i Blekinge och Södra Möre (i Kalmar län). Då det inte fanns tillräckligt med befolkning i dessa områden för denna nya organisation samt att man helt enkelt inte litade på blekingefolket som för bara några decennier sedan hade varit danskar. Så en stormängd med både befintliga och blivande båtsmän flyttades från olika delar av landet. Ofta blev de tvångsförflyttade. De kom framförallt ifrån tre olika områden.

1. Finska kuststäder (543 båtsmän)
2. Socknar i Norrland (544 båtsmän)
3. Städer i mellersta och södra Sverige (301 båtsmän)

Det var bara några få som kom ifrån Blekinge och totalt byggdes organisationen upp med ca 1500 båtsmän i Blekinge. Detta antal förändrades inte specielt mycket fram till mitten av 1870-talet då organisationen båtsmän började avvecklas.

Varje båtsman placerades ut på en gård (Rusthåll, Rote) eller ibland att flera mindre gårdar som tillsammans fick hålla en båtsman. Detta för att det inte skulle bli så betungande för den enskilde bonden. Här skulle båtsmannen få ett eget torp, en mindre bit jord, utsäde, ett litet antal djur mm. Avtal slöts med varje gård/rusthåll om de ekonomiska förutsättningarna.

Den 13 juli 1887 förklarade systemet med båtsmän som vilande av kungen.

Mig vetligt var Martin Nilsson STOR, sveriges sist levande båtsman då han avled 1970.